Veronica

Ska någon behöva mista livet för att vi ska få upp ögonen för brister i vårat samhälle?

Som medans japanerna i våras fasade för utsläppen i Fukushima efter att tusentals människor omkommit i naturkatastrofen, så gjorde svenskarna uppror mot kärnkraftverken här i Sverige. Även tyskarna gjorde stora demonstrationer. Men det som stör mig är inte att demonstrationerna utfördes, utan tillfället då de utfördes. För tror man att en tsunami ska slå ut reaktorerna i till exempel Sverige eller Tyskland, ja då är man faktiskt dum. Särskilt eftersom Tyskland inte ens ligger i närheten av något stort hav. Vart var vi när Japan behövde oss?

Ett annat exempel: Attentaten emot sossarna i Oslo och på Utöya i somras. Hela Norden sörjde, och efter detta kom man på att om något liknande skulle inträffa i till exempel Stockholms skärgård så skulle inte polis och räddningstjänst hinna dit snabbt nog. Det borde man väl ändå kunna förstå utan att en katastrof ska behöva inträffa någon annanstans?

Och så det sista exemplet, ett färskt sådant från Ryssland.

För några veckor sedan störtade ett plan på väg till Minsk, Vitryssland från Ryssland. I princip hela det ryska hockeylaget Lokomotiv Jaroslavl ombord, där ibland den svenska målvakten Stefan Liv. Endast två av över fyrtio personer ombord överlevde och vårdas nu på sjukhus.

Planet hade allvarliga brister, och nu efteråt har det kommit fram att många plan av samma sort fortfarande används. Dessutom används plan från Sovjettiden ännu i Ryssland.

Dock har Sverige en mycket högre standard vad det gäller flygningen än vad Ryssland har, alltså rör detta inte Sverige.

Men medans ett hockey Sverige i chocktillstånd sörjer Stefan Liv och resten av Lokomotiv Jaroslavl så fortsätter vi, och Ryssland också för den delen, att blunda för väldigt många brister i våra samhällen, en del säkert mycket allvarliga.

Det finns förmodligen hur många exempel som helst, och jag skulle kunna sitta här hela dagen och rabbla, och fortfarande inte få med allt. Men dt har jag inte tid med. Jag bara hoppas att jag inte är den enda som tänker på det här, och att folk verkligen tar det på allvar. Annars kommer vi ingenstans. Annars är vi fast här för alltid. I ett samhälle fullt av brister som vi endast upptäcker efter att något hemskt händer. Och när det händer i Sverige, då undrar man ju vad som händer. Om man tar ansvar på allvar det och erkänner att man hade kunnat göra något tidigare, göra något innan det var för sent.

Är det så vi vill ha det? Ska folk behöva mista livet för att vi ska få upp ögonen för brister i samhället, i Sverige och i resten av världen? Och vems jobb är det egentligen att lägga märke till allt detta?

Ja det där var alltså krönikan jag skrev på svenskan XD Många av mina kompisar har lagt upp sina på deras bloggar så jag tänkte att jag skulle göra det med 8D Hope you liked it! Fick Mvg- så jag är nöjd XD